Från praxis till princip – därför väckte vi frågan om kommunens skogar

På senaste fullmäktigemötet behandlades vår motion om kontinuitetsskogsbruk i Korsholm.

Vi lämnade in motionen redan i oktober 2025, efter att det blivit tydligt att det finns ett glapp mellan hur kommunen faktiskt sköter sina skogar – och vad som står på papper.

Bakgrunden var egentligen ganska enkel.

Korsholm har en skogsbruksplan framtagen år 2024. Men i diskussioner med tjänstepersoner framkom att planen i praktiken främst används som en inventering av skogsbestånden, medan den faktiska skötseln i stor utsträckning styrs av andra överväganden. Kommunen arbetar redan idag ofta med selektiv gallring, plockhuggning och hänsyn till naturvärden – särskilt i tätortsnära och rekreativa skogar.

Samtidigt bygger den nuvarande skogsbruksplanen på ett mer traditionellt skogsbrukstänk, där större avverkningar och ekonomisk produktion har en tydlig roll.

Det väckte frågan:

Om kommunen redan i praktiken arbetar mer varsamt – varför syns det inte tydligare i de dokument som styr arbetet?

Vad föreslog motionen?

Motionens kärna var inte att förbjuda avverkningar eller kräva att alla kommunens skogar ska skötas på exakt samma sätt.

Tvärtom.

Vi föreslog att kommunen skulle ta fram tydligare politiska principer för skogsskötseln och använda kontinuitetsskogsbruk som utgångspunkt där det är lämpligt.

Tanken var att skapa:

• större långsiktighet

• bättre transparens

• tydligare avvägningar mellan ekonomi, biologisk mångfald, rekreation och klimat

• och en gemensam viljeinriktning som tjänstepersonerna kan luta sig mot i sitt arbete.

Vi lyfte också behovet av att synliggöra skyddade områden och göra planeringen mer öppen och tillgänglig.

Vad svarade kommunen?

Samhällsbyggnadsutskottets svar var både intressant och delvis uppmuntrande.

I svaret konstateras att kommunen redan idag i praktiken i stor utsträckning arbetar med metoder som liknar kontinuitetsskogsbruk – särskilt i rekreationsskogar och områden nära bebyggelse.

Samtidigt bedömer utskottet att det inte är ändamålsenligt att generellt övergå till kontinuitetsskogsbruk på all kommunal skogsmark.

Det framhålls också att en stor del av kommunens markinnehav består av områden som på sikt är avsedda för planläggning och annan markanvändning.

En viktig öppning i svaret var ändå att man ser möjlighet att vidareutveckla skogsbruksplanen – bland annat genom att tydligare beskriva mål för användning och avkastning, visualisera skyddade områden och på sikt göra planen mer digital och tillgänglig.

Samtidigt finns det också en annan sida av frågan – människors relation till sin närnatur.

Under arbetet med motionen och diskussionerna efteråt har flera exempel lyfts där invånare upplevt att skogsområden förändrats mer eller snabbare än de väntat sig. För bara några dagar sedan hörde en invånare av sig efter att ett detaljplanerat område delvis tagits i bruk och större delar av den omgivande skogen avverkats. För de boende handlade det inte bara om träd – utan om svampställen, stigar, lekplatser och en välbekant närmiljö som plötsligt förändrats.

Jag känner inte till alla detaljer i de enskilda fallen, och det är inte heller poängen.

Men det visar att skogsfrågor inte bara handlar om kubikmeter, planbeteckningar och ekonomi.

De handlar också om människors vardag, förtroende och upplevelsen av att beslut är långsiktiga och begripliga.

Just därför tror jag att tydligare principer och större öppenhet kring kommunens skogsskötsel kan vara värdefulla – även när olika intressen behöver vägas mot varandra.Samtidigt finns det också en annan sida av frågan – människors relation till sin närnatur.

Hur går vi vidare?

När ärendet behandlades i fullmäktige blev det också tydligt att motionsprocessen i praktiken fungerar lite annorlunda än många tror.

Vid behandling av motionssvar fattar fullmäktige i princip bara beslut om att godkänna svaret eller återremittera det för fortsatt beredning. Det är alltså inte brukligt att lägga till nya åtgärder direkt i det skedet.

Därför valde jag att inte driva frågan vidare genom ett motförslag i just denna behandling.

Men diskussionen visade också något viktigt:

Det finns ett intresse över partigränserna för att förstå kommunens skogar bättre och för att utveckla tydligare principer för hur de ska skötas.

För mig handlar frågan fortfarande inte i första hand om en enskild metod.

Den handlar om att kommunen ska ha en tydlig och långsiktig riktning.

Om vi redan i praktiken arbetar på ett sätt som tar större hänsyn till naturvärden, rekreation och klimat – då tycker jag också att vi ska våga beskriva det öppet och förankra det politiskt.