Vem får del av värdet när AI gör mer av jobbet?

I mitt arbete växlar jag mellan bygget och skrivbordet. Som bygghantverkare vet jag att AI inte byter en rutten stock eller renoverar ett gammalt fönster. Som projektledare ser jag samtidigt hur tekniken redan kan spara tid vid informationssökning, planering och skrivarbete.

Det säger något viktigt om framtidens arbetsliv. AI kommer inte att ersätta allt mänskligt arbete, men den kan förändra hur mycket arbete som behövs för att skapa samma värde.

Det här är inte längre en avlägsen framtidsfråga. Enligt Statistikcentralen använde 38 procent av företagen i dess undersökning AI-teknik våren 2025, en ökning med 14 procentenheter på ett år. Internationella arbetsorganisationen ILO bedömer att vart fjärde arbete i världen berörs av generativ AI. I de flesta fall väntas arbetsuppgifterna förändras snarare än hela yrken försvinna.

Men också det kan få stora följder. Om en arbetsuppgift som tidigare tog en dag kan göras på en timme skapas mer värde med mindre mänskligt arbete. Då behöver vi fråga vad som händer med tiden, inkomsterna och värdet som tekniken frigör.

I dag bygger en stor del av välfärdens finansiering på löner och arbetade timmar. Hög sysselsättning kommer att vara viktig också framöver. Arbete ger försörjning, gemenskap och skatteintäkter. Men vi kan inte utgå från att fler arbetade timmar alltid är den enda lösningen på välfärdens finansiering.

Rätt använd kan AI ge oss högre produktivitet, bättre tjänster, kortare arbetstid och större resurser till välfärden. Men det sker inte automatiskt. Om vinsterna främst tillfaller ett litet antal företag och aktieägare, medan löneinkomsterna stagnerar och skattebasen försvagas, riskerar tekniken i stället att öka ojämlikheten.

Därför behöver politiken ligga steget före. Finland ska investera i forskning och utbildning och hjälpa också små och medelstora företag att dra nytta av tekniken. Arbetstagarna behöver samtidigt få del av produktivitetsökningen genom löner, bättre arbetsvillkor och på sikt kortare arbetstid.

Också skattesystemet måste följa med när ekonomin förändras. Det betyder inte att varje datorprogram eller robot ska beskattas. Däremot behöver vi säkerställa att företagsvinster och kapitalinkomster beskattas rättvist och att internationella företag inte kan flytta vinster dit skatten är lägst. En del av beskattningens tyngdpunkt kan också flyttas från arbete till utsläpp och förbrukning av jungfruliga naturresurser.

På så sätt kan teknisk utveckling och grön omställning stöda varandra. Kunskap, vård, reparationer och rena lösningar kan växa, samtidigt som utsläppen och användningen av naturresurser minskar.

Frågan är alltså inte om vi ska försöka stoppa AI. Frågan är vem som får del av framstegen och vad vi väljer att göra med tiden och värdet som tekniken frigör.

När tekniken gör mer av jobbet ska människor få större trygghet och frihet – inte välfärden mindre resurser.